Dreams, thats where I have to go

Min röst har försvunnit med alla de toner jag sjungit denna långa skolvecka, har även någonslags teori att kanske min käre mors förkylning har letat sig en generation ner. Hoppas den inte är här för att stanna!
 
Min vanligtvis lite för gråa skola har denna vecka blivit upplyst av hundratals datorer eftersom varje elev har nu mera fått en att kalla sin egen. Tannbergsvägen 9 har utvecklats till en gigantisk datasal och många ögon har fastnat vid de omtalade dataskärmarna. 
  Självklart så njuter jag med av det lysande äpplet på den slivergrå skatten men låter inte hela min värld tas över. Gammla ärr finns fortfarande kvar, eller vad är gammalt? kanske det är relativt nya som drar en tillbaks till verkligheten från cybervärlden. Men som sagt så njuter jag, det sägs att matriella saker bara ger kortvarig lycka. Men det är lycka i alla fall. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0