You can get addicted to a certain kind of sadness

Så mörkt, det är så konstant mörkt.
Söker de få stunderna mitt på dagen när en 
liten stråle ljus kanske besöker ens närvaro.
Men nu väntar lovet, då kanske man kommer sig ut innan gatulyset är tänt.
Bara en dag till.
 
Mina trötta ögon vilar nu på den utnötta play knappen...(bara en gång till.)
Varför står denna en aning pinsamma skivspelaren kvar i mitt rum.
Samlar damm och tar plats.
 Ja för kvällar som denna när jag behöver spela den där skivan.
Med den där extra speciella låten.
Men allt fler och fler gånger, om och om igen behövs.
Men sen lägger sig lugnet.
Hoppas det bara funkar nästa gång med. 
Godnatt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0